Kultur och religion i Burma / Myanmar.
När man talar om kulturen i Burma avses i själva verket oftast den burmanska, men Burma är ett land med stor etnisk mångfald och kanske just därför med sin unika kultur. Mycket tack vare fientlighet mellan landets etniska folk har deras olika kulturer kunnat bevaras i många hundra år. Att landet sedan varit praktiskt taget helt avskilt från omvärldens påverkan det senaste halvseklet har skyddat det totala kulturarvet och räddat det från den exploatering turismen inneburit i till exempel grannlandet Thailand.
Kulturen i Burma är ofta förknippad med den buddistiska religionen. I få länder förekommer så många festivaler som i Burma, de flesta av dem kulturyttringar med hundraåriga traditioner. Många av dem har religiös anknytning men många hålls även som markering av olika tider på året som till exempel den kanske mest populära – vattenfestivalen. Vattenfestivalen pågår under flera dagar runt om i landet, då folk firar slutet på den heta årstiden och ankomsten av den svalare monsunen.Varje etnisk grupp har dessutom sina egna speciella festivaler.
Fornminnen är i regel dåligt skyddade i Burma och många har dessvärre skövlats. En del för att smugglas ut ur landet och andra helt enkelt för att bli byggnadsmateriel i nyare konstruktioner. Inte minst i landets största kulturella minnesmärke, Pagan (Bagan) är detta mycket märkbart och inte minst då för rester av en del byggnader använts till att restaurera andra, mer närliggande turiststråken.
Muséer har dykt upp lite varstans, ofta i etniska minoritetscentra, men är ofta i rätt förfallet skick interiört. Tyvärr är de reliker som visas snarare ett stort urval av samma exemplar än ett bredare sortiment. Säkert mycket intressant för insatta men kanske lite väl magert för utomstående.
I Yangon finns några intressanta specialmuséer värda att besöka som till exempel ett för ädelstenar och jade, ett för burmesisk film och ett som handlar om general Aung San och som faktiskt är det hus han bodde i. Det senare görs inte mycket reklam för men besök är inga problem.
Det är påfallande att de flesta turistattraktioner är gjorda enligt linjer man tror tilltalar utländska turister och inte på ett sätt burmeser själva skulle vilja ha det. Sannolikt hade det varit mycket lämpligare om de utförts i traditionell burmesisk stil.
Förutom vid festivalerna anordnas ofta uppvisningar i traditionell burmesisk dans och musik. Tyvärr börjar även dessa tillställningar att riktas till besökare, åtminstone i de större städerna, då burmeserna själva allt mer börjar anamma västerländsk underhållning. Teater är ett billigt nöje som uppskattas mycket på landsbygden. Den mest berömda föreställningen, dock bara tillåten att se för utlänningar, är Moustache Brothers regimkritiska marionetter i Mandalay. Dockteater, allt från mycket enkla dockor till enormt exklusiva, är en speciell burmesisk tradition.
Burmesisk litteratur
Burma har ett mycket rikt litteraturutbud men dessvärre är bara en liten del översatt till främmande språk. Det finns ett par bokhandlar i Yangon med ett rätt bra utbud av böcker översatta till främst engelska. Mycket av litteraturen som ger ut distribueras i hemlighet för att undgå censuren.
Läskunnigheten är förhållandevis mycket hög för ett land som på många sätt klassas som ett u-land och burmeser älskar att läsa. Det finns få bokhandlar då nya böcker är både dyra och svåråtkomliga. Däremot säljer många gatuförsäljare begagnade böcker och i centrala Yangon ligger böcker uppradade längs hela kvarter i väntan på potentiella köpare. Kommersen tar inte så seriöst på det där med upphovsrätt och tvekar inte att helt öppet saluföra piratkopior, speciellt av äldre utgåvor som är svåra att få tag i. Det finns faktiskt även de som har både kopiatorer och inbindning på plats; en sorts ”print on demand” direkt på gatan.
Musik och musikinstrument
Moderna Burma har mer och mer anammat västerländska musiktrenderna. Mycket tack vare satellit-TV. Marknadsstånd och skivbutiker domineras fortfarande av burmesisk pop men det finns även gott om cd-skivor med amerikanska och europeiska artister. Man ser ofta gitarrspelande ungdomar i parker och te-hus och deras lågmälda sånger låter faktiskt riktigt bra, även om man inte begriper ett ord.
Kristna burmeser tycker om att sjunga i kör. Många baptistkyrkor har långa gudstjänster på söndagarna och de är väl värda ett besök, framför allt för sångens skull. Ofta är det psalmer som lärts ut av brittiska missionärer för hundra år sedan. Kanske speciellt bland Karenerna är körsången en upplevelse då män och kvinnor sjunger i väl avvägda stämmor; harmonier till skillnad från bara rytm som annars är vanligast.
Den traditionella burmesiska musiken möter man oftast i budisttempel och inte minst vid någon av de många festivaler som arrangeras landet runt. Den upplevs dessvärre av många västerlänningar som ”monotont oljud”. Vanligaste instrumenten här är gong-gongar, trummor och inte minst den alldeles speciella burmesiska harpan som är en sorts nationalsymbol.
Det finns en del bra inspelningar av burmesisk musik, både modern och traditionell, att få tag i genom olika internetsajter. Även en rik flora av litteratur i ämnet. Burma Center har gjort en del analoga bandinspelningar och även ett blad i vår Gecko-serie om burmesiska harpan som även finns som PDF.